Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 33 oppslagsord

mesta

adverb

Opphav

akkusativ av mest

Faste uttrykk

  • mesta stor
    • nesten stor
    • vel stor

mudd, mutt 1

substantiv hankjønn

Opphav

av samisk muoddá, akkusativ og genitiv muottá

Tyding og bruk

pelskufte, pesk

nesten

adverb

Opphav

opphavleg truleg akkusativ av neste (2

Tyding og bruk

  1. nær på;
    så godt som;
    Døme
    • ho er nesten like høg som du;
    • eg hadde nesten gløymt det
  2. brukt for å gjere ei utsegn litt mindre klar eller bindande
    Døme
    • eg trur nesten det

ku

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt , dativ og akkusativ av kýr

Tyding og bruk

  1. hodyr av storfe som har hatt kalv
    Døme
    • kyr og sauer går på beite;
    • kyrne står på båsen;
    • kua rautar;
    • han må mjølke kyrne
  2. vakse hodyr av andre drøvtyggjarar
  3. hoe av visse andre større dyr (som kanskje kan minne litt om ei ku (1))
  4. kjøt av ku (1)
  5. klossete eller dum person
    Døme
    • ho er ei ku i aulaen

Faste uttrykk

  • heilag ku
    • ku som etter hinduistisk tru er heilag og ikkje kan slaktast eller rørast ved
    • noko som ikkje skal rørast eller kritiserast
      • saka har lenge vore ei heilag ku i partiet
  • kua gløymer at ho har vore kalv
    vaksne gløymer lett at dei sjølve har vore barn og unge
  • som kua i ei grøn eng
    så bra som ein kan ha det

langan

adjektiv

Opphav

opphavleg akkusativ av lang (2

Tyding og bruk

Døme
  • langan veg

Faste uttrykk

  • på langan lei
    på lang avstand

objektskasus

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

i kasusspråk: kasus (1 som objektet står i
Døme
  • akkusativ er den vanlegaste objektskasusen

møy

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt mær, akkusativ mey

Tyding og bruk

  1. om eldre forhold: ung, ugift kvinne

mykjen

adjektiv

Opphav

norrønt mikill (og mykill), akkusativ mikinn

Tyding og bruk

i eldre mål: mykje (1, 1)
Døme
  • mykjen klokskap

mann

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt maðr, akkusativ mann

Tyding og bruk

  1. vaksen person av hankjønn;
    Døme
    • mognast frå gut til ung mann;
    • eg kjenner ikkje den mannen;
    • i styret sit det tre menn og to kvinner
  2. person med eigenskapar som tradisjonelt har vore oppfatta som mandige
    Døme
    • ta motgangen som ein mann
  3. mannleg ektemake;
    Døme
    • mann og kone;
    • miste mannen sin
  4. brukt i tiltale
    Døme
    • skjerp deg, mann!
  5. person som er med i eit idretts- eller arbeidslag, mannskap eller følgje
    Døme
    • ha ti mann i arbeid;
    • alle mann på dekk!
    • kjempe mann mot mann;
    • vi var trøytte, alle mann
  6. brukt i som etterledd i samansetningar og faste uttrykk: menneske, individ, person
    Døme
    • den vanlege mannen;
    • det vart 1000 kr til manns
  7. som etterledd i samansetningar som nemner ein mann (1) med omsyn til verv, tilhøyrsel eller liknande

Faste uttrykk

  • gå mann av huse
    gå ut alle som ein (for å vere med på noko)
  • gå ned med mann og mus
    (om skip) søkke med alt om bord
  • i manns minne
    så langt tilbake som folk kan hugse
  • krevje sin mann
    gjere det naudsynt å trå til med full kraft;
    jamfør krevje si kvinne
    • det kravde sin mann å drive garden
  • mann og mann imellom
    frå den eine til den andre;
    mannimellom
  • mannen i gata
    typisk representant for folket;
    folk flest
  • manns mål
  • vere mann for sin hatt
    gjere seg gjeldande;
    kunne klare seg sjølv
  • vere mann for
    vere i stand til;
    greie

margin

substantiv hankjønn

Opphav

av latin margo, akkusativ marginem; same opphav som marg

Tyding og bruk

  1. Døme
    • fylle opptakskravet med god margin;
    • vinne tevlinga med klar margin
  2. skilnad mellom to summar, prisar eller noteringar