Avansert søk

30 treff

Bokmålsordboka 17 oppslagsord

union

substantiv hankjønn

Opphav

fra senlatin; av latin unus ‘en’

Betydning og bruk

  1. forening, forbund, (politisk) sammenslutning /
    Eksempel
    • Den europeiske unionregional samarbeidsorganisasjon i Europa ; forkorting EU
  2. stater som utgjør et politisk forbund med større eller mindre indre selvstyre for hver stat
    Eksempel
    • Norge var i union med Sverige fra 1814 til 1905
  3. mat. mengde som består av elementene i to eller flere andre mengder

overbygning

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

  1. noe som er bygd over eller oppe på noe annet
    Eksempel
    • overbygningen på et skip
  2. noe samlende eller sammenfattende
    Eksempel
    • en politisk union som overbygning på et økonomisk samarbeid;
    • en teoretisk overbygning

euro-

i sammensetning

Uttale

æuˊro-

Betydning og bruk

  1. som gjelder Europa, særlig Den europeiske union;
  2. som gjeld myntenheten euro;
    i ord som euroland

EU-medlemskap

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

medlemskap i Den europeiske union

EU-land

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

land som er med i Den europeiske union

EU

forkorting

Uttale

eˋu

Betydning og bruk

forkorting for Den europeiske union;
jamfør union

unionsoppløsning, unionsoppløysing

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

avvikling av en politisk union mellom to eller flere land;
i bestemt form særlig: avslutningen av unionen mellom Norge og Sverige i 1905

internasjonale

substantiv hankjønn

Opphav

fra fransk opprinnelig (union) internationale ‘internasjonal (union)'

Betydning og bruk

internasjonal sammenslutning av organisasjoner, særlig sosialistiske og kommunistiske organisasjoner
Eksempel
  • Den første internasjonalen

unionstid

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

tidsrom da stater er forent i union, i bestemt form: særlig perioden 1814–1905, da Norge og Sverige var i union

unionsmerke

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

merke, særlig på flagg, som markerer at et land er i union

Nynorskordboka 13 oppslagsord

union

substantiv hankjønn

Opphav

seinlatin unio; av latin unus ‘ein’

Tyding og bruk

  1. samskipnad, forbund, foreining
    Døme
    • Norsk Studentunion
  2. statslaging eller samband av fleire statar (med varierande grad av sjølvstyre for kvar stat)
    Døme
    • unionen mellom Noreg og Sverige 18141905;
    • landa gjekk inn i union (med kvarandre);
    • Den europeiske unionennamn på ein overnasjonal samarbeidsorganisasjon av europeiske statar frå 1992
  3. i matematikk: mengd som inneheld elementa i to eller fleire mengder

overbygning

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

  1. noko som er bygd over eller oppe på noko anna;
    Døme
    • overbygningen på eit skip
  2. noko samlande eller samanfattande
    Døme
    • ein politisk union som overbygning på eit økonomisk samarbeid;
    • ei teoretisk overbygning

EU

forkorting

Uttale

eˋu

Tyding og bruk

forkorting for Den europeiske unionen; jamfør union

internasjonale

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk, opphavleg (union) internationale ‘internasjonal (union)'

Tyding og bruk

internasjonal samanslutning av organisasjonar, særleg sosialistiske og kommunistiske organisasjonar
Døme
  • Den første internasjonalen

unionsmerke

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

merke (særleg på flagg) som viser at eit land er med i ein union (2)

unionsflagg

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

flagg med eit merke som viser at eit land er med i ein union (2)

unionsavtale

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

avtale om ein union (2)

unionist

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

tilhengjar av ein union (2)

unionell

adjektiv

Opphav

frå fransk

Tyding og bruk

som gjeld ein union (2)
Døme
  • unionielle saker

samfeste

substantiv inkjekjønn

Opphav

av feste (1

Tyding og bruk