Avansert søk

12 treff

Bokmålsordboka 5 oppslagsord

gardvord

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt garðvǫrðr ‘gardvokter’

Betydning og bruk

vette som verner en gård, ofte tenkt som den første bonden på gården;
Eksempel
  • den norske fjøsnissen stammer fra gardvorden

tunvord

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

vette som verner en gård;

tunkall

substantiv hankjønn

Opphav

av tun og kall (1

Betydning og bruk

overnaturlig vesen som bor på og verner gården;

vord

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt vǫrðr; beslektet med vare (3

Betydning og bruk

gjenferd, spøkelse;
jamfør gardvord
Eksempel
  • hvert menneskes vord

haugbonde

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

  1. vette som verner en gård, ofte tenkt som den første bonden på gården;

Nynorskordboka 7 oppslagsord

gardvord

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt garðvǫrðr ‘gardvaktar’

Tyding og bruk

vette, ofte tenkt som attergangar av ein forfar, som held til på (og vernar) garden;
Døme
  • gardvorden vakta gard og grunn

tunvord

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vette som vernar ein gard;

tunkall

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vette som held til på og vernar ein gard;

tomte

substantiv hankjønn

tuftekall

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. i folketru: attergangar som vernar ein gard;
  2. i folketru: underjordisk vesen;

vord 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt vǫrðr; truleg samanheng med varde (3 og vare (3

Tyding og bruk

  1. overnaturleg vesen som etter folketrua følgjer eit menneske;
    jamfør gardvord
    Døme
    • kvar manns vord
  2. andletsdrag, utsjånad;
    måte å te seg på
    Døme
    • ho har god vord med seg

haugbonde, haugebonde

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. vette som vernar ein gard, ofte tenkt som den første bonden på garden;