Avansert søk

14 treff

Bokmålsordboka 7 oppslagsord

djevelskap

substantiv hankjønn eller intetkjønn

Betydning og bruk

djevelsk ondskap;
Eksempel
  • han gjorde det på djevelskap;
  • dette er pur djevelskap uten mål og mening

faenskap

substantiv hankjønn eller intetkjønn

Betydning og bruk

Eksempel
  • gjøre faenskap;
  • drive med faenskap;
  • gjøre noe på faenskap

kjeltringskap

substantiv hankjønn eller intetkjønn

Opphav

jamfør -skap

Betydning og bruk

framferd som en kjeltring;
Eksempel
  • mafialignende kjeltringskap

pur

adjektiv

Opphav

gjennom fransk; fra latin purus ‘ren’

Betydning og bruk

  1. ren, ekte, ublandet
    Eksempel
    • det pure gull;
    • pur glede;
    • den rene og pure sannhet;
    • gjøre noe av pur djevelskap
  2. brukt som adverb: svært, helt
    Eksempel
    • pur ung

fandenskap

substantiv hankjønn eller intetkjønn

Betydning og bruk

jævelskap

substantiv hankjønn eller intetkjønn

Betydning og bruk

djevelskap, fandenskap

reinspikka

adjektiv

Opphav

opprinnelig ‘spikket ren’

Betydning og bruk

ren, ekte;
Eksempel
  • det var reinspikka djevelskap

Nynorskordboka 7 oppslagsord

djevelskap

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

djevelsk vondskap;
Døme
  • han gjorde det på djevelskap;
  • ungane fann på mykje djevelskap for å erte

inkarnasjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå seinlatin incarnatio, av latin incarnare; jamfør inkarnere

Tyding og bruk

  1. lekamleggjering, personifisering av ein idé eller eigenskap
    Døme
    • han var sjølve inkarnasjonen av hat og djevelskap
  2. det at ein guddom viser seg i form av eit menneske eller eit dyr

jævelskap

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

djevelskap, fandenskap

bøvelskap

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

jamfør -skap (1

Tyding og bruk

Døme
  • vere full av bøvelskap

faenskap

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

Døme
  • gjere faenskap;
  • gjere noko på faenskap;
  • løgn og faenskap

fandenskap

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

kjeltringskap

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør -skap (1

Tyding og bruk

framferd som ein kjeltring;
Døme
  • ho ville hemne kjeltringskapen