Avansert søk

6 treff

Bokmålsordboka 3 oppslagsord

denotasjon

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin; av denotere

Betydning og bruk

konstant eller nøytralt begrepsinnhold;
til forskjell fra konnotasjon
Eksempel
  • ord med lik denotasjon kan ha ulik konnotasjon

denotativ

adjektiv

Betydning og bruk

som gjelder denotasjon;
til forskjell fra konnotativ

Faste uttrykk

konnotasjon

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin , av con- og notare ‘være uttrykk for’; jamfør kon-

Betydning og bruk

assosiasjon et ord, et bilde eller lignende framkaller;
til forskjell fra denotasjon
Eksempel
  • et ords konnotasjoner

Nynorskordboka 3 oppslagsord

denotasjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin; av denotere

Tyding og bruk

konstant eller nøytralt omgrepsinnhald;
til skilnad frå konnotasjon
Døme
  • ‘hund’ og ‘bikkje’ har same denotasjon, men for mange har ‘bikkje’ ei negativ sidetyding

denotativ

adjektiv

Tyding og bruk

som gjeld denotasjon;
til skilnad frå konnotativ

Faste uttrykk

  • denotativ tyding
    konstant og nøytral tyding;
    grunntyding

konnotasjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av con- og notare ‘vere uttrykk for’; jamfør kon-

Tyding og bruk

assosiasjon eit ord, eit bilete eller liknande kallar fram;
til skilnad frå denotasjon
Døme
  • konnotasjonane til eit ord