Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
6 treff
Bokmålsordboka
3
oppslagsord
vagant
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Opphav
fra
latin
av
samme opprinnelse som
vagabond
Betydning og bruk
i middelalderen: omstreifende student, sanger
Artikkelside
landstryker
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Betydning og bruk
om eldre forhold: person som streifet rundt uten fast bosted
;
omstreifer
,
vagabond
Artikkelside
vag
adjektiv
Vis bøyning
Opphav
fra
fransk
,
av
latin
vagus
‘ustadig, omflakkende’
;
jamfør
vagabond
Betydning og bruk
uklar
,
ubestemt
,
svevende
Eksempel
vage
konturer, begreper
;
ha en
vag
aning om noe
;
vage
svar
Artikkelside
Nynorskordboka
3
oppslagsord
vagant
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
frå
latin
;
av
same opphav som
vagabond
Tyding og bruk
i mellomalderen: omstreifande student, songar
Artikkelside
vag
adjektiv
Vis bøying
Opphav
frå
fransk
av
,
latin
vagus
‘omflakkande, ustø’
;
samanheng
med
vagabond
Tyding og bruk
uklar
,
uviss
;
svevande
Døme
ha ei vag aning
;
vage konturar
;
vage omgrep
Artikkelside
landstrykar
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
om eldre forhold: person som streifa rundt utan fast bustad
;
omstreifar
,
vagabond
Artikkelside