Avansert søk

2 treff

Bokmålsordboka 1 oppslagsord

ør 1, øyr

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Opphav

norrønt eyrr, av aur

Betydning og bruk

tange eller banke av sand eller grus, særlig ved elveos

Nynorskordboka 1 oppslagsord

øyre 1

substantiv hankjønn

Opphav

same opphav som øre (2

Tyding og bruk

særleg i samansetningar:
Døme
  • lausøyre;
  • skattøyre