Avansert søk

128 treff

Bokmålsordboka 76 oppslagsord

e-mål

substantiv intetkjønn

Opphav

av mål (2

Betydning og bruk

dialekt eller nynorsk skriftmål som bruker endelsen -e, særlig i infinitiv og svake hunkjønnsord, for eksempel å lese og ei vise;
til forskjell fra a-mål (1)

hjuring

substantiv hankjønn

Opphav

samme opprinnelse som nynorsk hyrding

Betydning og bruk

skuvseng

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Opphav

av nynorsk skuve ‘skyve’

Betydning og bruk

seng i to deler som kan skyves inn i hverandre;

gangar

substantiv hankjønn

Opphav

fra nynorsk; jamfør norrønt gangari

Betydning og bruk

(musikk til) norsk folkedans

vonbroten

adjektiv

Opphav

fra nynorsk av bryte, av von (1; broten

Betydning og bruk

skuffet;
uten von
Eksempel
  • være djupt såra og vonbroten

trugsmål

substantiv intetkjønn

Opphav

av nynorsk truge ‘true’ og I mål

Betydning og bruk

symre

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Opphav

av norrønt; nynorsk sumar, egentlig ‘blomst som varsler sommer’

Betydning og bruk

navn på vårblomster av flere slekter
Eksempel
  • blåsymre, kusymre, kvitsymre

stode

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Opphav

nynorsk; beslektet med stå (3

Betydning og bruk

Eksempel
  • hvordan er stoda?

spydig

adjektiv

Opphav

gjennom lavtysk, opphavlig fra latin; beslektet med nynorsk spit ‘spott’

Betydning og bruk

spottende
Eksempel
  • en spydig bemerkning, tone

smusket, smuskete

adjektiv

Opphav

beslektet med nynorsk smuske ‘le i skjegget’

Betydning og bruk

Nynorskordboka 52 oppslagsord

sideform

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

i språkvitskap:
  1. ordform som finst attåt ei (meir utbreidd) form med same tydinga
  2. ord- eller bøyingsform i den offisielle rettskrivinga for nynorsk i perioden 1917–2012 som ikkje fall inn under læreboknormalen;
    til skilnad frå hovudform (2)
    Døme
    • sideformene står i hakeparentes i ordlistene;
    • for bokmål vart systemet med hovudformer og sideformer oppheva i 2005

samnorsk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

tenkt framtidig samform (på norsk folkemåls grunn) for bokmål og nynorsk

samform

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

felles form;
ord- eller bøyingsform som er sams for nynorsk og bokmål
Døme
  • bruke bokmål med mange samformer

parallellutgåve

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

Døme
  • parallellutgåver av lærebøker på nynorsk og bokmål

målmann 2

substantiv hankjønn

Opphav

av mål (2

Tyding og bruk

person som er tilhengjar av norsk målreising og bruker nynorsk

måljamstilling

substantiv hokjønn

Opphav

av mål (2

Tyding og bruk

språkleg jamstilling (mellom bokmål og nynorsk)

bøyingsverk

substantiv inkjekjønn

Opphav

jamfør verk (2

Tyding og bruk

samla bøyingsmønster i eit språk
Døme
  • bøyingsverket i nynorsk

blankett

substantiv hankjønn

Uttale

blanketˊt

Opphav

frå tysk; av blank

Tyding og bruk

prenta formular, skjema til å fylle ut og/eller skrive under
Døme
  • be om blankettar på nynorsk

basta

interjeksjon

Opphav

frå italiensk , presens av bastare ‘vere nok’

Tyding og bruk

  1. brukt for å uttrykkje at noko er avgjort
    Døme
    • slik skriv vi nynorsk, basta!

Faste uttrykk

  • basta bom
    brukt for å understreke ei ytring
    • ho burde hatt denne jobben. Basta bom!
  • dermed basta!
    brukt for å avslutte ei meiningsytring
    • eg har sagt nei, dermed basta!

a-mål

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. målføre med a-ending særleg i infinitiv og ubunden form eintal av svake hokjønnsord, til dømes i å kasta og ei jenta;
    til skilnad frå e-mål
  2. nynorsk skriftnormal med a-ending i bunden form eintal av sterke hokjønnsord og i bunden form fleirtal av sterke inkjekjønnsord, til dømes i bygda og husa;
    til skilnad frå i-mål