Artikkelside

Nynorskordboka

stote, stòte

stota, stòta

verb
kløyvd infinitiv: -a
Bøyningstabell for dette verbet
infinitivpresenspreteritumpresens perfektumimperativ
å stotaå stotestotarstotahar stotastot!stota!stote!
å stòtaå stòtestòtarstòtahar stòtastòt!stòta!stòte!
Bøyningstabell for dette verbet (partisippformer)
perfektum partisipppresens partisipp
hankjønn /
hokjønn
inkjekjønnbunden formfleirtal
stota + substantivstota + substantivden/det stota + substantivstota + substantivstotande
stòta + substantivstòta + substantivden/det stòta + substantivstòta + substantivstòtande

Opphav

samanheng med støyte

Tyding og bruk

  1. gå med stutte, ustøe steg (1);
    gå for seg sjølv
  2. tale eller lese ustøtt;
    Døme
    • ho berre stota og stamma når ho skulle lese