Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 26 oppslagsord

stifinnar, stigfinnar

substantiv hankjønn

Opphav

etter engelsk pathfinder, helten i J.F. Coopers forteljing med same namn; av sti (2

Tyding og bruk

  1. person som er flink til å finne fram i ukjent terreng
  2. speidar, særleg jentespeidar, i alderen om lag 11-13 år

halde stien sin rein

Tyding og bruk

te seg ulasteleg, vere lytelaus;
Sjå: sti

gangsti, gangstig, gongesti, gongestig

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

sti for fotgjengarar

geitesti, geitestig

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

sti etter geiter

fjellsti, fjellstig

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

sti over fjellet

blåbærlyng

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

samanhengande dekke av blåbærplanter;
Døme
  • ein sti gjennom blåbærlyngen

varde 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt varði; samanheng med var (3

Tyding og bruk

  1. endereist stein;
    opplødde steinar som merkjer av ein fjelltopp, sti og liknande
    Døme
    • følgje vardane innover vidda

trakk

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt traðk n, traðkr m

Tyding og bruk

  1. det å trakke;
    gang att og fram;
    Døme
    • eit stendig trakk utanfor døra;
    • eit fælt trakk av turistardvs stor ferdsel
  2. Døme
    • trakk etter haren

svinesti

substantiv hankjønn

Opphav

av sti (1

Tyding og bruk

inngjerding for griser
Døme
  • festlokalet såg ut som ein svinesti

steeple-chase

substantiv inkjekjønn

Uttale

stiˊpltsjeis

Opphav

engelsk av steeple, opphavleg same opphav som stopul 1, og; engelsk chase ‘jakt’

Tyding og bruk

hinderløp for hestar