Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 138 oppslagsord

hekle 1

substantiv hokjønn

Opphav

av lågtysk hekele; samanheng med hake (2

Tyding og bruk

  1. treplate med fleire rader spisse tindar av jern eller stål til å reinse lin eller hamp på
  2. fiskesnøre med blylodd i enden og mange krokar

heite 1

substantiv hokjønn

Opphav

jamfør heit og heite (4

Tyding og bruk

oppheting (til dømes av jern i smia)

munke

substantiv hokjønn

Opphav

truleg av munk

Tyding og bruk

slags tjukk, rund kake steikt i eit særskilt jern;
jamfør munkepanne

magnet

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom latin; frå gresk magnetis (lithos) ‘(stein) frå Magnesia’

Tyding og bruk

  1. stykke av magnetisk materiale som trekkjer til seg jern og andre metall
    Døme
    • magneten trekkjer til seg spikrane;
    • biletet er festa med magnetar på kjøleskapet
  2. i overført tyding: noko som er tillokkande
    Døme
    • vasspyttar verkar som ein magnet på ungar;
    • staden er ein magnet på turistane
  3. apparat som produserer straum til tennpluggen i forbrenningsmotorar

magnetisme

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk

Tyding og bruk

  1. evne hos ein lekam (særleg av jern) til å dra til seg andre lekamar
  2. i overført tyding: tiltrekkingskraft
    Døme
    • det var ein magnetisme mellom dei

magnetisere

magnetisera

verb

Tyding og bruk

Døme
  • jern kan ein magnetisere
  • brukt som adjektiv:
    • ein magnetisert stålbit

elektromagnet

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

kjerne av jern (1) som blir magnetisk (1) av ein omvikla straumførande spole

svijern, svijarn

substantiv inkjekjønn

Opphav

av svi (2

Tyding og bruk

jern til å svimerkje med

skrapjern, skrapjarn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

kassert jern (som går til omsmelting)

gangjern, gangjarn, gongejern, gongejarn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

hengsle (av jern) på dør eller vindauge