Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 13 oppslagsord

vindpust

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

av pust (2

Tyding og bruk

Døme
  • heilt stille utan ein vindpust

luftning

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

svak vind;

kuldegufs

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

kald vindpust;

kåre 2

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kári

Tyding og bruk

vindpust som lagar krusing på vatn

gose 1

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

(luft)straum;
(varmt) vindpust, gufs;
Døme
  • det kjem ei (varm) gose

gust

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt gustr, jamfør engelsk gust; samanheng med gyse (1

Tyding og bruk

  1. (kald) vindpust
  2. brå sjukdom, særleg med utslett

gul 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt gul n; samanheng med gaul (1 og gule (1

Tyding og bruk

(stuttvarig, jamn, veik) vind;

gufs

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

samanheng med norrønt gufa ‘røyk, damp’; samanheng med gov

Tyding og bruk

  1. (kald) vindpust
    Døme
    • eit gufs av kulde
  2. luftstraum med sterk lukt
    Døme
    • eit gufs av roten ande
  3. i overført tyding: noko som vekkjer utrivelege kjensler
    Døme
    • eit gufs av mellomalder;
    • synspunktet hennar er eit gufs frå fortida

græl 2

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

vindgul, vindgule

substantiv hokjønn

Tyding og bruk