Nynorskordboka
vindpust
substantiv hankjønn eller inkjekjønn
| kjønn | eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
| hankjønn | ein vindpust | vindpusten | vindpustar | vindpustane |
| inkjekjønn | eit vindpust | vindpustet | vindpust | vindpusta |
Opphav
jamfør pust (2Tyding og bruk
drag av vind
Døme
- heilt stille utan eit vindpust;
- kjenne eit lite vindpust mot andletet