Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 83 oppslagsord

passacaglia

substantiv hankjønn

Uttale

pasakalˊja

Opphav

frå italiensk; av spansk pasar ‘gå’ og calle ‘gate’

Tyding og bruk

  1. gammal spansk dans i sakte tempo
  2. komposisjon i langsam tredelt takt over eit kort basstema

masurka

substantiv hankjønn

Opphav

frå polsk ‘dans frå provinsen Masuria (i Polen)'

Tyding og bruk

  1. gammal polsk nasjonaldans
  2. musikk til masurka (1)
  3. i Noreg: (musikk til) dans i ¾ takt som liknar hambo

marsjere

marsjera

verb

Uttale

marsjeˊre

Opphav

av fransk marcher; jamfør marsj (1 og marsj (2

Tyding og bruk

  1. gå ordna i flokk;
    Døme
    • marsjere i takt;
    • elevane marsjerer inn i klasserommet;
    • marsjere etter musikk
  2. gå eller flytte seg under militær kommando
    Døme
    • prøyssarane var gode til å marsjere;
    • den tyske hæren marsjerte inn i Frankrike
  3. gå fort og energisk for å markere eit standpunkt
    Døme
    • mindretalet marsjerte ut av møtelokalet etter røystinga
  4. leie ei militær avdeling i slutta orden
    Døme
    • marsjere ei avdeling

marsj 1

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk; jamfør marsjere

Tyding og bruk

  1. Døme
    • det er fem timars marsj mellom hyttene
  2. ordna, taktfast gang;
    Døme
    • kompaniet er på marsj
  3. musikkstykke i to- eller firedelt takt til å marsjere etter
    Døme
    • spele ein marsj

Faste uttrykk

  • blåse ein lang marsj i
    ikkje bry seg om;
    gje ein god dag i
    • bileigarar som blæs ein lang marsj i klimautsleppet
  • stå på staden marsj
    stå og trø på same staden;
    ikkje kome vidare
  • under marsjen
    mens tida går;
    undervegs i arbeidet
    • det ordnar seg under marsjen

marsjtakt

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

hoppsatakt

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

takt som i hoppsa (1

hoppsa 1

substantiv hankjønn

Opphav

av hoppsa (2

Tyding og bruk

  1. livleg runddans i ¾ takt
  2. musikk til hoppsa (1, 1)

hallingtakt

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

av halling (2

Tyding og bruk

takt (1, 3) (som) i ein hallingslått

halling 2

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. person frå Hallingdal;
  2. akrobatisk solodans (særleg for menn) i ²⁄₄ eller ⁶⁄₈ takt med mange turar;
    Døme
    • danse halling
  3. Døme
    • spele ein halling

mambo

substantiv hankjønn

Opphav

truleg frå haitisk kreolspråk

Tyding og bruk

  1. latinamerikansk pardans i firedelt takt
  2. musikk til mambo (1)