Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 6 oppslagsord

ribbe 1

substantiv hokjønn

Opphav

frå lågtysk, samanheng med riv (2 og rev (3

Tyding og bruk

  1. brystside av slakt, særleg av gris;
    Døme
    • ribbe med surkål
  2. opphøgd eller framståande kant, rand, stripe eller åre
    Døme
    • ribbe på eit blad;
    • ein genser med ribber;
    • ribbene i ein kjølegrill
  3. kvar av fleire parallelle lister eller stenger;
    Døme
    • henge i øvste ribba i ribbeveggen
  4. fjellkam, åsrygg
  5. spant eller tilje i båt

ribbevegg

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

veggmontert stativ med ribber (1 til å gjere gymnastikkøvingar i

rips 1

substantiv hankjønn

Opphav

frå engelsk, av rib ‘ribbein’

Tyding og bruk

ull- eller bomullstøy med ribber

kantarell

substantiv hankjønn

Opphav

frå nylatin; av gresk kantharos ‘beger’

Tyding og bruk

matsopp med gaffelgreina ribber og trektliknande hatt;
Cantharellus cibarius

kamskjel

substantiv inkjekjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

  1. i fleirtal: familie av muslingar med vifteforma skjel med markerte ribber;
    Pectinidae
  2. musling av familien kamskjel (1)

haneskjel

substantiv inkjekjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

kamskjel med grågrønt til raudt eller gult skal med stråleforma ribber (1;
Chlamys islandica