Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 42 oppslagsord

idiolekt

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

av idio-; jamfør dialekt

Tyding og bruk

personleg språk;
til skilnad frå dialekt og sosiolekt

normalmål

substantiv inkjekjønn

Opphav

jamfør mål (2

Tyding og bruk

i språkvitskap: standardisert dialekt eller språk nytta som sams (skrift)språk i eit område

normaltalemål

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

i språkvitskap: (meir eller mindre) standardisert dialekt eller språk nytta som sams talemål i eit område eller i ein viss funksjon;
jamfør normalmål
Døme
  • nynorsk scenemål er eit slags normaltalemål

målføre 1

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt málførr; jamfør før (1

Tyding og bruk

Døme
  • dei norske målføra;
  • målføret i Sogn

cockney 2

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Uttale

kåkˊni

Opphav

frå engelsk , truleg samanheng med cock ‘hane’

Tyding og bruk

dialekt frå Aust-London

kastiljansk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

dialekt i Castilla som dannar grunnlag for standardspråket i Spania;
jamfør spansk (1;
til skilnad frå katalansk (1

provencalsk 1, provençalsk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. oksitansk (2 dialekt i Provence i Sør-Frankrike
  2. skriftspråk som byggjer på dialektane i Sør-Frankrike

lågtysk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

av lågtysk (2

Tyding og bruk

nordtysk språk eller dialekt;
til skilnad frå høgtysk (1
Døme
  • hanseatane brukte lågtysk som skriftmål

kilt

substantiv hankjønn

Uttale

kilt

Opphav

frå skotsk dialekt, av kilt ‘brette opp’; truleg opphavleg frå nordisk

Tyding og bruk

skotsk knesidt, rutete faldeskjørt

hedmarking

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. person frå Hedmark
    Døme
    • ho er hedmarking
  2. dialekt på Hedmark
    Døme
    • snakke hedmarking