Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 106 oppslagsord

flå 2

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt flá; samanheng med flå (4

Tyding og bruk

  1. vid flate;
    slett (1, 1), (fjell)vidde
  2. breitt sjøstykke

flogfjell

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

stupbratt fjell;
jamfør flog (2)

fjøre 1, fjære 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt fjara, opphavleg ‘det at havet fjernar seg’; samanheng med fjern

Tyding og bruk

  1. periodisk fall i høgda på havvatn;
    fallande sjø
    Døme
    • flod og fjøre påverkar isen i fjordane
  2. lågaste vasstand når sjøen har falle;
    Døme
    • det er fjøre klokka to
  3. del av strand der sjøen flør og fell
    Døme
    • livet i fjøra

Faste uttrykk

fjord

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt fjǫrðr; samanheng med fare (2

Tyding og bruk

  1. smal innskjering av havet, ofte omgjeven av fjell
    Døme
    • ro på fjorden;
    • fare over fjorden;
    • frå fjell til fjord
  2. særleg på Austlandet: større innsjø (til dømes Randsfjorden)
  3. strøk kring ein fjord (1)
    Døme
    • bu inst i fjorden

-fjelsk

adjektiv

Opphav

av fjell

Tyding og bruk

etterledd i samansetningar der førsteleddet nemner himmelretningen;

fjellsikring

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

sikring av fjell for å unngå ras eller steinsprang

-fjells

adverb

Opphav

genitiv av fjell

Tyding og bruk

etterledd i samansetningar der førsteleddet nemner kva for side av fjellet;

fjellheim

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

område med fjell
Døme
  • ferdast i fjellheimen

fjelldal

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. dal som ligg høgt over havet
  2. dal med fjell på sidene

finne 4

substantiv inkjekjønn

Opphav

jamfør norrønt firnerni fleirtal ‘villhei’; samanheng med fjern

Tyding og bruk

Døme
  • flakke i fjell og finne