granat
substantiv hankjønn
Opphav
av latin granatus ‘som inneheld kjernar, kornete’; jamfør granittTyding og bruk
- granateple eller granattre
- krystallinsk halvedelstein som ofte blir brukt til smykke
Døme
- ein stein med raude granatar i
- prosjektil med holrom til sprengladning eller kjemisk stridsmiddel, røyk og liknande
Døme
- ein udetonert granat
- som etterledd i ord som
- branngranat
- geværgranat
- handgranat