Avansert søk

39 treff

Bokmålsordboka 16 oppslagsord

strandbredd

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

ytterste kant av strand

riviera

substantiv hankjønn

Opphav

italiensk ‘elvebredd, strandbredd’; samme opprinnelse som revier

Betydning og bruk

strand, kyststrekning (særlig om den fransk-italienske middelhavskysten: Rivieraen)

revier

substantiv intetkjønn

Uttale

reviæˊr

Opphav

fra fransk ‘elv, strand’; av latin ripa ‘strandbredd’

Betydning og bruk

seilbar elvemunning

flomål

substantiv intetkjønn

Opphav

av flo (2 og mål (2

Betydning og bruk

  1. linje sjøen stiger til ved flo (2, 2)
  2. del av strand som er overflødd ved flo sjø

fjære 1, fjøre 1

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Opphav

norrønt fjara, opprinnelig ‘det at havet fjerner seg’; beslektet med fjern

Betydning og bruk

  1. periodisk fall i vannstanden i havvann;
    fallende sjø
    Eksempel
    • flo og fjære påvirker isen i fjordene
  2. laveste vannstand når sjøen har falt;
    Eksempel
    • tre meters høydeforskjell mellom flo og fjære
  3. del av strand som er tørr ved lavvann
    Eksempel
    • plukke skjell i fjæra;
    • livet i fjæra

Faste uttrykk

farte

verb

Betydning og bruk

Eksempel
  • farte land og strand rundt;
  • farte verden over

Nynorskordboka 23 oppslagsord

vassline, vasslinje

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. linje mellom hav og strand
  2. linje som vassflata dannar langs skipssida
    Døme
    • isflaket råka skuta i vasslinja

strende 2

strenda

verb

Opphav

kanskje eigenleg ‘lage til ei strand’

Tyding og bruk

moke, skuffe bort jord, søle og liknande

strende 1

strenda

verb

Opphav

av strand

Tyding og bruk

  1. gå langs stranda;
    gå rundt ein fjord, ei vik
  2. Døme
    • strende rundt
    • gå (snøgt)
      • strende forbi, framom
  3. snerte, sneie borti

strandlov

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

i bunden form eintal: lov som mellom anna skal verne naturverdiane og sikre fri ferdsel i strand- og fjellområda

strandkant

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

strandflate

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. flate ved ei strand
  2. i geologi: breidd (1, 5), rand av flatt, lågt land og øyar og skjer i same høgda langs ein kyst

strandbreidd, strandbreidde

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

ytste kant av ei strand

slamjord

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

jord som er avsett i ei strand eller ei elvebredd

riviera

substantiv hankjønn

Opphav

italiensk ‘elvebredd, strandbredd’; same opphav som revier

Tyding og bruk

strand, kyststrekning (særleg om den fransk-italienske middelhavskysten)

revier

substantiv inkjekjønn

Uttale

utt reviæˊr

Opphav

frå fransk rivière ‘elv, strand’ av; latin ripa ‘strandbredd’

Tyding og bruk

skipslei i (brei) elvemunning;