Avansert søk

4 treff

Bokmålsordboka 1 oppslagsord

kvestor

substantiv hankjønn

Uttale

kvesˊtor, i flertall kvesˊtorer; kvestoˊrer

Opphav

fra latin , av quaerere ‘undersøke’

Betydning og bruk

  1. eldre betegnelse for regnskapssjef ved universitet
  2. i det gamle Roma: embetsmann med ansvar for finansene

Nynorskordboka 3 oppslagsord

kves

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

kvesande lyd
Døme
  • katten sette i eit kves

kvese

kvesa

verb

Opphav

norrønt hvæsa; lydord

Tyding og bruk

  1. om dyr: lage ein hås, vislande lyd;
    Døme
    • katten kveser
  2. om menneske: snakke med låg, opphissa stemme
    Døme
    • vere så sint at ein kveser fram orda

kvestor

substantiv hankjønn

Uttale

kvesˊtor, i fleirtal kvesˊtorar; kvestoˊrar

Opphav

frå latin , av quaerere ‘granske’

Tyding og bruk

  1. eldre nemning for rekneskapssjef ved eit universitet
  2. i det gamle Roma: embetsmann med ansvar for fianansane