Avansert søk

108 treff

Bokmålsordboka 49 oppslagsord

Nynorskordboka 59 oppslagsord

skvettpuss

substantiv hankjønn

Opphav

av puss (2

Tyding og bruk

velling av sement og skarp grus som ein kastar på mur

skjelsand

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

jord som i hovudsaka er samansett av skjel (1) og meir eller mindre sand, grus eller leire
Døme
  • skjelsand blir nytta til jordbetringsmiddel og hønsefôr

skjelbank, skjelbanke

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

avleiring av skal frå muslingar og sniglar, ofte blanda med sand og grus

saure 1

saura

verb

Opphav

av saur

Tyding og bruk

  1. gjere urein, skitne ut
  2. stoppe til, fylle (eit hol) med grus

sand

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt sandr

Tyding og bruk

  1. små, oftast harde mineralkorn av forvitra bergarter
    Døme
    • finsand;
    • flygesand;
    • skjelsand;
    • støypesand;
    • sand har mindre korn enn grus;
    • strø sand på vegane;
    • lage betong av sand og sement;
    • få sand i maskinerietikkje gå knirkefritt, etter planen;
    • byggje huset sitt på sandetter Matt 7,26–27: byggje på sviktande grunnlag
  2. strandstykke med sand

Faste uttrykk

  • renne ut i sanden
    ikkje føre til noko
  • strø sand på
    passivt godkjenne (ei avgjerd) andre har rådd til el. vedteke

billass

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

lass på lastebil
Døme
  • eit billass med grus

ballast

substantiv hankjønn eller hokjønn

Uttale

balˊlast; balasˊt

Opphav

frå lågtysk , føreledd truleg av bar ‘tom’; jamfør last (1

Tyding og bruk

  1. noko tungt (ofte sjøvatn) som blir fylt i eit tomt fartøy så det skal bli støare
    Døme
    • ta inn ballast
  2. i overført tyding: kunnskap, røynsler, karaktereigenskapar som kan gje støtte i livet
    Døme
    • ha nok ballast til å reise ut i verda
  3. noko tungt (særleg sandsekker) til å kaste ut frå ein ballong for å regulere høgda
  4. underlag på jernbanespor, oftast pukk eller grus;
    Døme
    • ballast langs togskinnene

Faste uttrykk

  • gå i ballast
    la fartøyet gå utan last, men med ballast

aur

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt aurr

Tyding og bruk

  1. grus og grov sand blanda med småstein
  2. fast og hard grunn med mykje aur (1), særleg under laget av matjord

asfalt

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk asphaltos

Tyding og bruk

  1. feittliknande, fast eller seigt bek som anten finst i naturen eller kan lagast til dømes som destillasjonsrest ved fraksjonering av råolje; jamfør bitumen
  2. blanding av asfalt (1) og sand, grus, singel eller liknande brukt til dekke på veg, gate eller liknande
    Døme
    • leggje asfalt