Avansert søk

54 treff

Bokmålsordboka 11 oppslagsord

mang en

determinativ kvantor

Opphav

av mellomnorsk mangr, trolig fra østnordisk, og ubestemt artikkel

Betydning og bruk

  1. i entall: en av flere
    Eksempel
    • han har tatt mangt et tungt tak;
    • vi har hatt mang en trivelig stund;
    • mang en ung jente måtte ut i tjeneste;
    • mang en sommerdag drog han til fjells;
    • det hendte mang en gang
  2. i nøytrum: mye forskjellig
    Eksempel
    • de fortalte mangt og mye;
    • ha mangt å lære
  3. i flertall: atskillige, ikke så få
    Eksempel
    • mange andre;
    • vi måtte gå mange ganger

Nynorskordboka 43 oppslagsord

madam

substantiv hokjønn

Uttale

madamˊm

Opphav

same opphav som madame

Tyding og bruk

  1. om eldre forhold: (brukt i tiltale til) gift kvinne, særleg av borgarskapet og den lågare embetsstanden;
    jamfør frue og fru
    Døme
    • madam Larsen
  2. brukt skjemtande om kvinneleg ektefelle eller sambuar
    Døme
    • Nils og madammen drog på bytur

hale/dra i land

Tyding og bruk

få i stand til sist;
berge;
Sjå: land
Døme
  • hale i land sigeren;
  • dei drog prosjektet i land

land 1

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt land

Tyding og bruk

  1. del av jordoverflata som ikkje er dekt av vatn
    Døme
    • tørt land;
    • båten la frå land;
    • dra båten på land;
    • ro til land;
    • inne ved land
  2. geografisk og politisk eining;
    rike, stat
    Døme
    • her i landet;
    • dei afrikanske landa;
    • rike land;
    • land og folk
  3. grisgrendt område;
    landsbygd;
    til skilnad frå by (1, 1)
    Døme
    • bu på landet;
    • flytte frå landet til byen;
    • gjensidig forståing mellom by og land
  4. dyrka jordstykke eller mark;
    jordeigedom
    Døme
    • dei busette seg og rydda nytt land
  5. jordbotn, grunn (1, 1);
    terreng, lende;
    område
    Døme
    • fruktbart land
  6. førestelt eller abstrakt stad eller tilstand
    Døme
    • barndomens land

Faste uttrykk

  • bryte/erobre/vinne nytt land
    gjere noko som ikkje er gjort før, til dømes innan kunst eller vitskap
  • den må du lenger ut på landet med
    dette får du meg ikkje til å tru
  • gudsord frå landet
    naiv, urøynd person
  • gå i land
    slutte som sjømann
  • gå på land
  • hale/dra i land
    få i stand til sist;
    berge
    • hale i land sigeren;
    • dei drog prosjektet i land
  • her til lands
    her i landet
  • i land
    • på landjorda
      • ta arbeid i land etter nokre år til sjøs
    • opp på eller inn til land
      • hoppe i land frå båten;
      • vrakgods som driv i land
  • land og strand
    indre og ytre strok;
    mange stader;
    heile landet
    • fare land og strand rundt
  • på land
    på landjorda
    • forsøpling både i havet og på land
  • ro seg i land
    kome seg ut av ein floke (ved å endre taktikk)
  • sjå land
    sjå enden på eit langvarig arbeid eller liknande
  • ta land
    om båt: nå stranda
  • til lands
    • inn til land;
      i land (2)
      • kome seg til lands
    • på landjorda;
      på land
      • trafikken til lands, til sjøs og i lufta
  • vite kvar landet ligg
    skjøne den aktuelle situasjonen

kurstad

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

stad ein dreg for å få medisinsk behandling;
jamfør kur (1, 1)
Døme
  • dei fasjonable kurstadane i Tyskland;
  • han drog til kurstaden for å få kvile

kuranstalt

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

stad der ein dreg for å få medisinsk behandling;
jamfør kur (1, 1)
Døme
  • ein kuranstalt for alkoholikarar;
  • ho drog til ein kuranstalt i Alpene

koppel

substantiv inkjekjønn

Opphav

gjennom lågtysk; frå latin copula ‘band’

Tyding og bruk

  1. reim eller lekkje som bind saman halsbanda på hundar
  2. Døme
    • kvelpen drog i koppelet
  3. par eller flokk av hundar som er bundne saman med koppel (1)
  4. i overført tyding: gruppe, gjeng, klikk
    Døme
    • eit heilt koppel av motstandarar

kanossagang

substantiv hankjønn

Opphav

etter namnet Canossa, festninga som keisar Henrik 4. drog til i 1077 for å gjera bot til paven

Tyding og bruk

Døme
  • gå kanossagang

kjensel

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt kensl

Faste uttrykk

  • dra kjensel på
    kjenne att
    • ho drog kjensel på mannen;
    • dra kjensel på det musikalske uttrykket

dra kjensel på

Tyding og bruk

kjenne att;
Sjå: kjensel
Døme
  • ho drog kjensel på mannen;
  • dra kjensel på det musikalske uttrykket

jentegjeng

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

gjeng (2) med jenter
Døme
  • ho vart utsett for vald av ein jentegjeng;
  • vi var ein jentegjeng som drog til Italia kvar sommar