Avansert søk

48 treff

Bokmålsordboka 21 oppslagsord

urinsyre

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

stoff som fins i små mengder i urin

urinprøve

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

liten mengde urin som analyseres ved legeundersøkelse

urinorgan

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

organ som danner eller leder urin

uremi

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk uron ‘urin’ og haima ‘blod’

Betydning og bruk

sykelig tilstand som oftest skyldes dårlig nyrefunksjon, slik at giftige stoffskifteprodukter hoper seg opp i organismen, urinforgiftning

urea

substantiv ubøyelig

Opphav

gjennom fransk, fra gresk; beslektet med urin

Betydning og bruk

sluttprodukt ved nedbrytingen av nitrogenholdige stoffer i kroppen (som dannes i leveren og skilles ut i urinen, også framstilt syntetisk), karbamid

tiss 2

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

gjødselvann, gjødselvatn

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

urin eller vann presset ut av fast naturgjødsel

ekskret

substantiv intetkjønn

Opphav

fra latin ‘utskilt’

Betydning og bruk

avfallsprodukt, som svette, urin, avføring og lignende, som utskilles fra kroppen;
til forskjell fra sekret (1

blodpiss

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

sykdom med blodfarget urin, særlig hos storfe

bleie

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Opphav

norrønt blæja

Betydning og bruk

plagg til underkroppen til å suge opp urin og avføring
Eksempel
  • skifte bleier på et spedbarn

Nynorskordboka 27 oppslagsord

urolog

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk uron ‘urin’ og -log

Tyding og bruk

spesialist i urologi

urinprøve

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

lita mengd urin til medisinsk analyse

urinorgan

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

organ som skil ut eller leier urin

urinal

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå engelsk; eller fransk

Tyding og bruk

  1. offentleg toalett der ein kan late vatnet;
  2. skål eller kum til å late vatnet i
  3. behaldar til å samle urin i ved ufrivillig urinering

uremi

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk uron ‘urin’ og haima ‘blod’

Tyding og bruk

opphoping av avfallsstoff i kroppen (på grunn av nyresvikt), urinforgifting

urea

substantiv ubøyeleg

Opphav

gjennom fransk, frå gresk; samanheng med urin

Tyding og bruk

sluttprodukt ved nedbryting av nitrogenhaldige stoff i kroppen (danna i levra og utskilt i urinen)

tømme

tømma

verb

Opphav

norrønt tǿma; av tom (2

Tyding og bruk

  1. fjerne innhaldet frå, gjere tom
    Døme
    • tømme glaset, bytta, sekken, postkassa;
    • tømme lagra for korn;
    • tømme tarmaneha avføring;
    • tømme batterietlade ut;
    • tømme landet for resursar
    • refleksivt:
  2. Døme
    • tømme ut vatnet;
    • tømme mjølka over på flasker;
    • tømme gruslasset på vegen
  3. fjerne (frå behaldar)
    Døme
    • tømme søppel, avfall

Faste uttrykk

  • tømme seg
    skilje seg med mageinnhald, avføring el. urin; skjelle og smelle med alt ein har på hjartet

tvag

substantiv inkjekjønn

Opphav

samanheng med två

Tyding og bruk

  1. urin, land (2, flytande gjødsel

trekk 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt þrekkr ‘lort’

Tyding og bruk

(gjødsel av) urin frå husdyr;

tiss 2

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk