Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 20 oppslagsord

underklasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

  1. lågare samfunnsklasse;
    motsett overklasse
    Døme
    • underklasse og overklasse;
    • vere av underklassen

embetsstand

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør stand (3

Tyding og bruk

embetsfolk som samfunnsklasse
Døme
  • stillinga til embetsstanden som elite vart gradvis broten ned

samfunnslag

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

Døme
  • folk frå alle samfunnslag

folkelag

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

sjikt av folket;
Døme
  • bli omtykt av ulike folkelag

deklassere

deklassera

verb

Uttale

deklaseˊre

Opphav

av fransk de- og classe ‘klasse’; jamfør de-

Tyding og bruk

setje ned i lågare samfunnsklasse eller stand (1, 3);
Døme
  • kjenne seg deklassert etter konkursen

borgarklasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

  1. i bunden form eintal: mellomklassa;
    til skilnad frå arbeidarklasse
  2. i eldre tid: samfunnsklasse som særleg femnde om (velståande) byfolk som dreiv eit sjølvstendig yrke

bondeklasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

bøndene som samfunnsklasse

bondestand

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

av stand (3

Tyding og bruk

bøndene som samfunnsklasse;

arbeidarklasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

adel

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk , opphavleg ‘(høgboren) ætt’; samanheng med norrønt aðal ‘eigenskap’ og odel

Tyding og bruk

  1. særleg om eldre eller utanlandske forhold: (medlemer av) øvste samfunnsklasse, (oftast) med lovfesta og arvelege førerettar
    Døme
    • kongen og adelen;
    • den franske adelen;
    • av gammal adel
  2. i overført tyding: gjæv, opphøgd eigenskap eller karakter
    Døme
    • adel i hug og lynne