Avansert søk

3 treff

Bokmålsordboka 1 oppslagsord

ørtug, ertog

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt ørtog, ertog femininum; trolig beslektet med erts

Betydning og bruk

  1. mynt- og vektenhet i Norden i middelalderen, = øre eller ¹⁄₂₄ mark
  2. svensk mynt i senmiddelalderen og tidlig nyere tid

Nynorskordboka 2 oppslagsord

ørtug, ertog

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt ertug, ørtog; truleg samanheng med erts

Tyding og bruk

i norrøn tid: vekteining = ¹⁄₂₄ mark;
mynteining = øre (10 penningar)

ørtlag

substantiv inkjekjønn

Opphav

mellomnorsk ørtoglag

Tyding og bruk

om eldre forhold: nemning for arbeidsyting som skulle gjerast for ein ørtug eller for ei tilsvarande mengd varer