Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 6 oppslagsord

tospråkleg

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som kan eit anna språk (tilnærma) like godt som morsmålet sitt;
    som meistrar to språk;
    Døme
    • ho er tospråkleg
  2. som er på to språk
    Døme
    • tospråkleg ordbok

parlør

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk; av parlere

Tyding og bruk

lita, tospråkleg ordbok med særleg vekt på daglege ord og vendingar

tospråklegheit

substantiv hokjønn

Opphav

sjå -heit

Tyding og bruk

fleirspråkleg

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som meistrar fleire språk (flytande);
    til skilnad frå einspråkleg (1) og tospråkleg (1)
    Døme
    • fleirspråklege barn;
    • ho er fleirspråkleg
  2. som finst på eller som gjeld bruk av fleire språk
    Døme
    • fleirspråkleg skule;
    • eit fleirspråkleg samfunn;
    • fleirspråkleg informasjon

einspråkleg, eittspråkleg

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som berre kan eitt språk;
    Døme
    • ho er einspråkleg
  2. som har eller gjeld eitt språk
    Døme
    • einspråklege område;
    • einspråklege ordbøker

bilingval, bilingv

adjektiv

Uttale

biˊlingval; bilinˊgv

Opphav

av latin bi- og lingua ‘tunge, språk’; jamfør bi- (2

Tyding og bruk

  1. som har to morsmål
  2. som går for seg på to språk
    Døme
    • bilingval undervisning