Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

stikling

substantiv hankjønn

Opphav

frå tysk av stecken ‘putte, stikke’

Tyding og bruk

  1. lita grein eller liten kvist som kan setjast i jorda, og som da gror til ei ny plante

avleggjar, avleggar

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør leggje

Tyding og bruk

  1. lita grein som slår rot medan ho framleis heng saman med morplanta;
    jamfør stikling
    Døme
    • planta har fått ein avleggjar
  2. i overført tyding: barn
    Døme
    • ha to nydelege avleggjarar
  3. i overført tyding: noko som er sprunge ut av, laga etter mønster av noko anna
    Døme
    • ei verksemd med avleggjarar i mange land