Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 31 oppslagsord

staur

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt staurr; samanheng med stå (3

Tyding og bruk

  1. stong, grann påle, stokk som er tilkvesst i eine enden
    Døme
    • finne ungskog som er høveleg vyrke til staur
  2. tynn stong av anna materiale
  3. keiveleg og tosket person

Faste uttrykk

  • bere staur
    slite med å halde saman noko som sprikjer
  • bort i/borti staur og vegger
    riv ruskande gale

staure

staura

verb

Opphav

norrønt staura

Tyding og bruk

  1. støyte med staur eller spett
    Døme
    • staure hol til ei heslage staurhol for staurane i ei hes
    • støyte ned staur
      • staure ei hes
  2. fare åt som ein staur (3)

nying

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt hnúðr ‘påle, staur’

Tyding og bruk

bål av store stokkar lagde over kvarandre;
Døme
  • gjere opp ein nying

kornstaur

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

staur (1) der kornband heng til tørk

bere staur

Tyding og bruk

slite med å halde saman noko som sprikjer;
Sjå: staur

bort i/borti staur og vegger

Tyding og bruk

riv ruskande gale;
Sjå: staur, vegg

hesjestaur

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

endestaur

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

gare

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. kvass stubb, pigg;
    taggete staur
  2. lang, ulenkeleg kar

gjerdestaur

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

staur (1) i eller til gjerde