Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 6 oppslagsord

ornamentikk

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. kunsten å lage ornament
  2. utsmykking med ornament;
    gruppe av systematisk ordna ornament
    Døme
    • gotisk ornamentikk

åkle, åklede

substantiv inkjekjønn

Opphav

mellomnorsk áklædi; av å (3

Tyding og bruk

  1. mangefarga, rutevove (vegg)teppe i toskaftsvev med ein ornamentikk som byggjer på geometriske mønster
  2. teppe, dekke av grov vevnad til overbreisle på seng

rokokko

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk av rocaille ‘dekorasjon av muslingar, korallar, stein o l’, av roc ‘bergstykke’

Tyding og bruk

  1. stilart med snirklet og usymmetrisk ornamentikk som utvikla seg frå barokken
  2. i litteratur, målarkunst og musikk kring 1725–1770: smaksretning med sans for forfina, lette og grasiøse livsformer og uttrykksmiddel

prydkunst

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

dyreornamentikk

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

barokkstil

substantiv hankjønn

Opphav

av barokk (1

Tyding og bruk

stilart i biletkunst, musikk, arkitektur og møbelkunst som er prega av ornamentikk og verknadsfulle uttrykk