Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

kuk, kukk 1

substantiv hankjønn

Opphav

mellomnorsk kúkr som tilnamn; truleg samanheng med kjuke

Tyding og bruk

  1. mannleg kjønnslem;
  2. brukt som skjellsord
    Døme
    • din forbanna kuk!

kukk 2

substantiv hankjønn

Opphav

av kukke

Tyding og bruk

fast avføring;

kukke

kukka

verb

Opphav

gjennom lågtysk, frå latin cacare ‘skite’, jamfør dansk kakke; færøysk kukka og islandsk kúka

Tyding og bruk

særleg om barn: gå på do;
Døme
  • kukke seg ut;
  • måtte kukke