Avansert søk

14 treff

Bokmålsordboka 7 oppslagsord

kontrahere

verb

Opphav

av latin contrahere ‘dra sammen’; jamfør kon-

Betydning og bruk

  1. inngå en avtale om;
    bestille ved å skrive kontrakt
    Eksempel
    • kontrahere to nye fartøyer
    • brukt som adjektiv:
      • de kontraherende parter
  2. om muskel: trekke seg sammen

kontraktur

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør kontrahere

Betydning og bruk

nedsatt bevegelsesevne i ledd (1)

kontraktil

adjektiv

Opphav

jamfør kontrahere

Betydning og bruk

som har evne til å trekke seg sammen

kontraksjon

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin; jamfør kontrahere

Betydning og bruk

  1. det at en lengde, en flate eller et volum trekker seg sammen på grunn av påvirkning
    Eksempel
    • et legemes kontraksjon ved temperaturfall
  2. sammentrekning (av muskel)
  3. i språkvitenskap: sammenfall av lyder, særlig av to vokaler til én
    Eksempel
    • ‘fjøs’ er en kontraksjon av ‘fe-hus’

kontrahent

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin; jamfør kontrahere

Betydning og bruk

person som inngår en kontrakt

kontrahering

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

Eksempel
  • nye skip er under kontrahering

kontrakt

substantiv hankjønn

Opphav

fra latin; jamfør kontrahere

Betydning og bruk

rettslig bindende avtale
Eksempel
  • inngå en kontrakt;
  • bryte kontrakten

Nynorskordboka 7 oppslagsord

kontrahere

kontrahera

verb

Opphav

av latin contrahere ‘dra saman’; jamfør kon-

Tyding og bruk

  1. gjere ein avtale om;
    tinge med å skrive kontrakt
    Døme
    • kontrahere ein fiskebåt
    • brukt som adjektiv:
      • dei kontraherande statane
  2. om muskel: trekkje seg saman

kontraktil

adjektiv

Opphav

jamfør kontrahere

Tyding og bruk

som har evne til å dra seg saman

kontrakt

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin; jamfør kontrahere

Tyding og bruk

rettsleg bindande avtale
Døme
  • setje opp ein kontrakt;
  • bryte kontrakten

kontrahent

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin; jamfør kontrahere

Tyding og bruk

person som inngår ein kontrakt

kontraktur

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør kontrahere

Tyding og bruk

nedsett rørsleevne i ledd (1)

kontraksjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin; jamfør kontrahere

Tyding og bruk

  1. det at ei lengd, ei flate eller eit volum dreg seg saman på grunn av påverknad
    Døme
    • kontraksjon ved temperaturfall
  2. samandraging (av muskel)
  3. i språkvitskap: samanfall av lydar, særleg av to vokalar til éin
    Døme
    • 'trur' er ein kontraksjon av norrønt ‘trúir’

kontrahering

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

Døme
  • nye skip er under kontrahering