Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 23 oppslagsord

inngjerding

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. det å gjerde inn
    Døme
    • inngjerdinga av nydyrkinga gjekk fort
  2. inngjerda plass
    Døme
    • kyrne går i ei inngjerding

ormegard

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt orm(a)garðr

Tyding og bruk

i segner og eventyr: hole eller inngjerding der dødsdømde vart sette for å bli bitne i hel av ormar

park

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk; av mellomalderlatin parricus ‘inngjerding, dyrehage’

Tyding og bruk

  1. større grøntanlegg med plantningar;
    stort hageanlegg
    Døme
    • gå med ungane i parken
      • som etterledd i ord som
      • bypark
  2. område med attraksjonar
  3. område der det blir produsert noko eller går føre seg ein bestemt aktivitet
  4. særleg i samansetningar: stort (freda) naturområde
  5. særleg i samansetningar: samling av køyretøy, maskinar eller liknande

kraal, kral

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom nederlandsk kraal; frå portugisisk curral ‘gardstun’

Tyding og bruk

i det sørlege Afrika: inngjerding eller kve til fe innanfor ein landsby

kve

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt kví

Tyding og bruk

inngjerding for husdyr som ku, sau og geit
Døme
  • jage geitene inn i kvea

kalvehage

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

inngjerding til kalvar

hønegard, hønsegard

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

gard (2), inngjerding for høns

høye 1

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. lita inngjerding

innhegning

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. det å hegne inn;
    Døme
    • innhegning av jord;
    • innhegning av lam
  2. inngjerda område;
    Døme
    • hesten går i ei innhegning
  3. gjerde kring eit område
    Døme
    • ei innhegning av hønsenetting

inngjerdsle

substantiv hokjønn

Tyding og bruk