Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 5 oppslagsord

hertug

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt hertogi, av lågtysk hertoch; av hær opphavleg ‘hærførar’

Tyding og bruk

  1. (tittel for) adelsmann med høgaste rang
    Døme
    • hertugen av Edinburgh
  2. om eldre forhold: hærførar, stammehovding;

marki

substantiv hankjønn

Uttale

markiˊ

Opphav

frå fransk ‘markgreve’

Tyding og bruk

(tittel for) adelsmann i romanske land og Storbritannia med rang mellom hertug (1) og greve

hertugdøme, hertugdømme

substantiv inkjekjønn

Opphav

av hertug og -døme

Tyding og bruk

landområde som blir eller har vore styrt av ein hertug

gordonsetter

substantiv hankjønn

Opphav

etter namnet til Alexander Gordon, 4. hertug av Gordon, 1743–1807

Tyding og bruk

svart og brun fuglehund av britisk rase

storhertug

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

fyrste med rang mellom konge og hertug