Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 16 oppslagsord

forhandling

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. Døme
    • liggje i forhandlingar med motparten
  2. prenta referat av drøftingar og liknande
    Døme
    • forhandlingar frå Stortinget
  3. Døme
    • forhandling av varer

parlament

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt parlament, truleg gjennom lågtysk og gammalfransk, frå mellomalderlatin ‘forhandling’; jamfør fransk parler ‘tale’

Tyding og bruk

lovgjevande nasjonalforsamling
Døme
  • det britiske parlamentet

Faste uttrykk

  • gatas parlament
    det at folk freistar å presse fram sitt syn ved gatedemonstrajonar og liknande;
    utanomparlamentarisk verksemd

parlamentering

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

det å parlamentere;
diskusjon, forhandling
Døme
  • ei endelaus parlamentering

nedrustingsforhandling

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

forhandling om å ruste ned
Døme
  • internasjonale nedrustingsforhandlingar

lønsforhandling, lønnsforhandling

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

forhandling om ei lønsavtale

konferanse

substantiv hankjønn

Uttale

konferanˊgse; konferanˊse

Opphav

gjennom fransk, frå mellomalderlatin; jamfør konferere

Tyding og bruk

  1. større arrangement med føredrag og diskusjonar, der deltakarane utvekslar kunnskapar, erfaringar og synspunkt
    Døme
    • reise på konferanse;
    • halde ein konferanse
  2. møte for å diskutere eller informere om ei sak;
    forhandling, drøfting, samtale
    Døme
    • bli kalla inn til konferanse

fredskonferanse

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. forhandling om å få til eller tryggje fred
  2. konferanse til å fremje fredssaka

fredskongress

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. forhandling om å få til eller tryggje fred
  2. konferanse til å fremje fredssaka

hestehandel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. handel med hest(ar)
  2. i overført tyding: forhandling der ein går på akkord med prinsipp, interesser og liknande for å kome fram til ei avtale
    Døme
    • politisk hestehandel

forhandlingskort

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

verkemiddel eller argument ein bruker for å oppnå det ein ynskjer i forhandling
Døme
  • atomvåpen er eit av dei viktigaste forhandlingskorta til landet;
  • partiet blir klaga for å bruke oljeverksemda som forhandlingskort