Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 9 oppslagsord

adelsmann

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

adeleg mann

marki

substantiv hankjønn

Uttale

markiˊ

Opphav

frå fransk ‘markgreve’

Tyding og bruk

(tittel for) adelsmann i romanske land og Storbritannia med rang mellom hertug (1) og greve

junker

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt junkeri, jungherra; av lågtysk junk(h)er ‘ung herre’

Tyding og bruk

  1. om eldre eller utanlandske forhold: ung adelsmann
  2. adeleg prøyssisk godseigar på 1800–talet som var medlem av eit særs konservativt politisk parti

jarl

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt jarl; jamfør engelsk earl

Tyding og bruk

  1. (tittel for) britisk adelsmann med rang etter marki
  2. om norrøne forhold: (tittel for) hovding med rang nest etter kongen

hertug

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt hertogi, av lågtysk hertoch; av hær opphavleg ‘hærførar’

Tyding og bruk

  1. (tittel for) adelsmann med høgaste rang
    Døme
    • hertugen av Edinburgh
  2. om eldre forhold: hærførar, stammehovding;

riddarslag

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

sverdslag på skuldra som teikn på at ein adelsmann vart teken opp i riddarstanden

borgherre

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

om eldre forhold: person (særleg adelsmann) som eig ei borg

baron

substantiv hankjønn

Uttale

baroˊn

Opphav

norrønt barrún, gjennom gammalfransk; opphavleg frå gammalhøgtysk baro ‘fri mann, krigar’

Tyding og bruk

  1. (tittel for) adelsmann med rang under greve
  2. brukt som etterledd i samansetningar: person som har tent seg rik på noko

aristokrat

substantiv hankjønn

Uttale

aristokraˊt

Opphav

av aristokrati

Tyding og bruk

  1. person av overklassa;
    Døme
    • ein engelsk aristokrat
  2. i overført tyding: noko eller nokon som blir akta høgt
    Døme
    • aristokraten i norsk fotball