Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
Eitt treff
Nynorskordboka
4
oppslagsord
sinken
adjektiv
Vis bøying
Opphav
samanheng
med
sein
Tyding og bruk
om arbeid:
mødesam
,
trøyttande
,
tung
Artikkelside
sink
substantiv
hankjønn eller inkjekjønn
Vis bøying
Opphav
tysk
Zink
, kanskje av
Zinke
‘tagg, takk’, fordi metallet får takkete former i smelteomnen
Tyding og bruk
gråkvitt, metallisk
grunnstoff
(1)
med
atomnummer
30;
kjemisk
symbol
Zn
Artikkelside
sinke
1
I
substantiv
hankjønn eller hokjønn
Vis bøying
Opphav
bokmål
;
same opphav som
seinke
Tyding og bruk
person som står til atters åndeleg
;
etternølar
,
tilkortkomar
Døme
han var ei sinke på skulen
;
Pål er god i skyting, men han blir reine sinka mot Else
Artikkelside
sinke
2
II
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
frå
tysk
‘tapp, tind’
Tyding og bruk
kvar av fleire utskorne tappar på eit trestykke som ein fører inn i tilsvarande holrom i eit anna trestykke for å felle dei saman
Artikkelside