Avansert søk

17 treff

Nynorskordboka 17 oppslagsord

krampe 1

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

frå lågtysk; samanheng med krum

Tyding og bruk

uvilkårleg, meir eller mindre sterk samandraging av musklar
Døme
  • få krampe;
  • ha krampe

Faste uttrykk

  • til krampa tar ein
    alt ein orkar
    • vi skal halde på til krampa tar oss

krampe 2

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

u-forma jernkrok med spisse endar;
Døme
  • slå inn ein krampe i gjerdestolpen

spasme

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk spasmos ‘krampe’

Tyding og bruk

langvarig krampe i muskel;

krampaktig

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som i krampe;
    Døme
    • halde seg krampaktig fast
  2. om uttrykk, framferd og liknande: unaturleg;
    Døme
    • eit krampaktig smil

til krampa tar ein

Tyding og bruk

alt ein orkar;
Sjå: krampe
Døme
  • vi skal halde på til krampa tar oss

krampetrekning, krampetrekking

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. samandraging av muskel under krampe
  2. i overført tyding: (siste, hektiske) aktivitet eller reaksjon hos noko som er i ferd med å forsvinne
    Døme
    • regime i krampetrekningar

kramperi

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

ri (1, 1), tokt, anfall av krampe

kjeng

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt kengr ‘krok, bukt’

Tyding og bruk

krampeanfall

substantiv inkjekjønn

Opphav

av krampe (1

Tyding og bruk

konvulsjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av convellere ‘riste, få krampe’

Tyding og bruk