Nynorskordboka
krampe 1
substantiv hankjønn eller hokjønn
| kjønn | eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
| hankjønn | ein krampe | krampen | krampar | krampane |
| hokjønn | ei krampe | krampa | kramper | krampene |
Opphav
frå lågtysk; samanheng med krumTyding og bruk
uvilkårleg, meir eller mindre sterk samandraging av musklar
Døme
- få krampe;
- ha krampe
Faste uttrykk
- til krampa tar einalt ein orkar
- vi skal halde på til krampa tar oss