Avansert søk

5 treff

Nynorskordboka 5 oppslagsord

furie

substantiv hokjønn

Opphav

frå latin; samanheng med furioso

Tyding og bruk

  1. i romersk mytologi: hemngudinne;
    jamfør erinnye
  2. rasande, skjellande kvinne
    Døme
    • ho har vorte ei furie

furore

substantiv hankjønn

Opphav

frå italiensk, av latin furor ‘raseri’; samanheng med furie

Tyding og bruk

stormande fagning;
stor lykke;
Døme
  • ho vekte furore som songstjerne

Faste uttrykk

  • gjere furore
    vekkje oppsikt
    • Island gjer internasjonal furore i både handball og fotball

megære

substantiv hokjønn

Opphav

etter namnet Megaira, ei av hemngudinnene i gresk mytologi

Tyding og bruk

rasande kvinne;

erinnye

substantiv hokjønn

Opphav

frå gresk

Tyding og bruk

i gresk mytologi: hemngudinne;
jamfør furie

furioso

adverb

Opphav

frå italiensk, opphavleg frå latin ‘rasande’; samanheng med furie

Tyding og bruk

i musikk: vilt, lidenskapeleg
Døme
  • frå takt 74 spelar vi furioso