Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

dilettant

substantiv hankjønn

Opphav

av italiensk dilettare ‘glede (seg), nyte’, ‘ein som nyt’; opphavleg latin delectare

Tyding og bruk

person som syslar med noko utan å ha sakkunnskap;
Døme
  • uvitande dilettantar;
  • bli avslørt som ein politisk dilettant

røvar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som røvar (frå andre);
Døme
  • bankrøvar;
  • sjørøvar;
  • ein halvstudert røvaretter Peder Paars av Holberg: person som vantar utdanning i faget sitt; dilettant;
  • post og røvar, politi og røvarein barneleik