Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

birkebeinar

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt birkibeinn, opphavleg ‘person som har never kring føtene’

Tyding og bruk

  1. medlem av opprørsflokken som etter slaget på Re 1177 tok Sverre Sigurdsson til leiar;
    til skilnad frå baglar
  2. person som er med i skirennet Birkebeinarrennet, sykkelrittet Birkebeinarrittet eller Birkebeinarløpet
    Døme
    • birkebeinarane kan sjå fram til fine forhold

baglar

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt baglar, fleirtal av norrønt bagall; frå latin baculus ‘bispestav’

Tyding og bruk

tilhengjar av kyrkjepartiet i dei norske borgarkrigane omkring år 1200;
til skilnad frå birkebeinar
Døme
  • bisp Nikolas og baglarane kjempa mot kong Sverre