Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
6 treff
Nynorskordboka
6
oppslagsord
appellativ
1
I
substantiv
inkjekjønn
Vis bøying
Uttale
apelˊlativ
Opphav
frå
latin
;
jamfør
appellere
Tyding og bruk
i
språkvitskap
: nemning for ei klasse av ting
;
fellesnamn
,
samnamn
;
til skilnad frå
proprium
Døme
appellativ blir skrivne med liten forbokstav på norsk
Artikkelside
appellativ
2
II
adjektiv
Vis bøying
Uttale
apelˊlativ
Opphav
frå
latin
;
jamfør
appellere
Tyding og bruk
som prøver å overtyde ein om noko
Døme
ei appellativ forklaring
;
appellativ reklame
Artikkelside
substantiv
substantiv
inkjekjønn
Vis bøying
Opphav
av
latin
(
nomen
)
substantivum
‘(nomen) som står for substans’
Tyding og bruk
ord som refererer til skapningar, stader, ting, handlingar, tilstandar og abstrakte fenomen, og som i norsk kan bøyast i ubunden og bunden form, eintal og fleirtal
;
jamfør
appellativ
(
1
I)
og
proprium
Døme
ord som ‘hest’, ‘stein’, ‘kjærleik’, ‘skriking’ og ‘Kari’ er substantiv
Artikkelside
appellativisk
adjektiv
Vis bøying
Uttale
apelatiˊvisk
Tyding og bruk
som gjeld
appellativ
(
1
I)
Døme
appellativiske substantiv
Artikkelside
proprium
substantiv
inkjekjønn
Vis bøying
Opphav
av
latin
proprius
‘eigen’
;
jamfør
proprietær
(
1
I)
Tyding og bruk
i
grammatikk
: substantiv som er namn på ein einskild person, stad, eller ting
;
særnamn
;
motsett
appellativ
(
1
I)
og
samnamn
(2)
Døme
Trondheim er eit proprium
Artikkelside
samnamn
substantiv
inkjekjønn
Vis bøying
Opphav
av
sam-
Tyding og bruk
nemning for ei gruppe av ting, vesen eller omgrep
;
fellesnemning
,
samnemning
i
språkvitskap
: substantiv som merkjer ut ting (både levande og daude)
eller
omgrep
;
fellesnamn
(2)
,
appellativ
(
1
I)
;
motsett
særnamn
Artikkelside