Avansert søk

6 treff

Nynorskordboka 6 oppslagsord

appellativ 1

substantiv inkjekjønn

Uttale

apelˊlativ

Opphav

frå latin; jamfør appellere

Tyding og bruk

i språkvitskap: nemning for ei klasse av ting;
til skilnad frå proprium
Døme
  • appellativ blir skrivne med liten forbokstav på norsk

appellativ 2

adjektiv

Uttale

apelˊlativ

Opphav

frå latin; jamfør appellere

Tyding og bruk

som prøver å overtyde ein om noko
Døme
  • ei appellativ forklaring;
  • appellativ reklame

substantiv

substantiv inkjekjønn

Opphav

av latin (nomen) substantivum ‘(nomen) som står for substans’

Tyding og bruk

ord som refererer til skapningar, ting, handlingar, tilstandar og abstrakte fenomen og som i norsk kan bøyast i ubunden og bunden form, eintal og fleirtal, og ord brukt som namn på personar, dyr, stader, institusjonar og anna (skrive med stor førebokstav);
Døme
  • ord som ‘hest’, ‘stein’, ‘kjærleik’, ‘skriking’ og ‘Kari’ er substantiv

appellativisk

adjektiv

Uttale

apelatiˊvisk

Tyding og bruk

som gjeld appellativ (1
Døme
  • appellativiske substantiv

proprium

substantiv inkjekjønn

Opphav

av latin proprius ‘eigen’; jamfør proprietær (1

Tyding og bruk

i grammatikk: substantiv som er namn på ein einskild person, stad, eller ting;
Døme
  • Trondheim er eit proprium

samnamn

substantiv inkjekjønn

Opphav

av sam-

Tyding og bruk

  1. nemning for ei gruppe av ting, vesen eller omgrep;
  2. i språkvitskap: substantiv som merkjer ut ting (både levande og daude) eller omgrep;
    motsett særnamn