Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
5 treff
Nynorskordboka
5
oppslagsord
svinte
svinta
verb
Vis bøying
Opphav
av
svint
(
2
II)
Tyding og bruk
fare som snøggast
;
vere snar
;
skunde
Døme
svinte ut og inn i dørene
;
ho svinta heimom
;
han svintar innom butikken på veg heim
Faste uttrykk
svinte seg
skunde seg
Artikkelside
svint
2
II
adverb
Tyding og bruk
kjapt, raskt, snøgt
Faste uttrykk
fortare enn svint
svært fort
dei kom seg unna fortare enn svint
Artikkelside
fortare enn svint
Tyding og bruk
svært fort
;
Sjå:
svint
Døme
dei kom seg unna fortare enn svint
Artikkelside
endig
adjektiv
Vis bøying
Opphav
kanskje
innverknad
frå
lågtysk
endich
‘rask’
;
samanheng
med
ann
Tyding og bruk
annsam
(1)
;
snar,
svint
(
2
II)
Artikkelside
gesvint
adjektiv
Vis bøying
Opphav
frå
lågtysk
;
samanheng
med
svint
(
2
II)
Tyding og bruk
snar
(
2
II)
,
rask
(
2
II)
;
ledig
;
snedig
;
lettvinn
Døme
ein gesvint kar
;
ei gesvint innretning
brukt som adverb
svinge seg gesvint
Artikkelside