Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
6 treff
Nynorskordboka
6
oppslagsord
støyping
substantiv
hokjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
det å
støype
(1)
Døme
støyping og bygging av golv
karakter
(1)
,
type
(
1
I
, 1)
Døme
dei to er av heilt ulik støyping
Artikkelside
støypejern
,
støypejarn
substantiv
inkjekjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
jern som eignar seg til støyping
;
til skilnad frå
smijern
og
stål
(
2
II
, 1)
Artikkelside
støypegods
substantiv
inkjekjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
metallmasse som eignar seg til støyping
ting, særleg i metall, som er laga med støyping
Artikkelside
støypar
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
person som har
støyping
(1)
til yrke
som etterledd i ord som
jernstøypar
kannestøypar
Artikkelside
grad
2
II
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
av
tysk
Grat
‘bergrygg, ryggrad’
Tyding og bruk
skarp kant på eit arbeidsstykke (
til dømes
etter sliping
eller
støyping)
skrått innskoren kant på trestykke som skal fellast saman
Artikkelside
heilstøypt
adjektiv
Vis bøying
Opphav
jamfør
støype
Tyding og bruk
som er laga i éi støyping
;
som er av same materialet heilt gjennom
Døme
heilstøypte statuar
harmonisk og samanhengande
;
fullenda
Døme
ein heilstøypt personlegdom
;
eit heilstøypt verk
Artikkelside