Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
Eitt treff
Nynorskordboka
1
oppslagsord
rugge
rugga
verb
Vis bøying
Opphav
norrønt
rugga
Tyding og bruk
røre seg att og fram på same stad
;
setje i gyngande rørsle
;
gynge
(
2
II
, 1)
,
vogge
(
2
II)
Døme
båten rugga
;
sitje og rugge i stolen
;
ho har rugga barnet i søvn
få til å flytte seg
;
rikke
(1)
, lee på
Døme
rugge ein stein
gå med voggande gang
Døme
han kom ruggande
Artikkelside