Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 17 oppslagsord

oppstilt 1

adjektiv

Opphav

av opp og stille (4

Tyding og bruk

om fele: som har basstreng som er stemd i a (mot vanleg i g);
jamfør nedstilt
Døme
  • spele ein slått på oppstilt bass

nedstilt

adjektiv

Opphav

etterleddet av stille (4

Tyding og bruk

i musikk: om basstreng på fele som er stemd i g (mot vanleg i a);
Døme
  • ein slått på nedstilt bass

kontrabass

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

største og djupaste strykeinstrument i eit orkester;

housemusikk

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

diskomusikk prega av høgt tempo, oppattakingar og tunge bass- og tromme(maskin)rytmar

basstreng, bass-streng

substantiv hankjønn

Opphav

av bass

Tyding og bruk

streng (1, 1) med djupaste tonen på strengeinstrument

basstemme, bass-stemme

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

bassongar, bass-songar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

basstuba

substantiv hankjønn

Opphav

av bass

Tyding og bruk

tuba stemt i F eller Ess

secondo

substantiv hankjønn

Uttale

utt sekånˊdo

Opphav

gjennom italiensk; frå latin ‘(den) andre’

Tyding og bruk

andrestemme, særleg om bass (3) i firhendig klaverspel, til skilnad frå primo

diskant

substantiv hankjønn

Opphav

frå mellomalderlatin ‘songrøyst som skil seg ut frå andre’, opphavleg av latin dis- og cantus ‘song’; jamfør dis- (1)

Tyding og bruk

  1. øvste del av stemmeleie
    Døme
    • syngje oppe i diskanten
  2. øvste stemme i fleirstemd musikk
    Døme
    • ein klar og distinkt diskant
  3. øvste del av tonespekteret;
    høgre halvdel av klaviaturet på piano og orgel
    Døme
    • innstillingane for bass og diskant