-børing
substantiv hankjønn
Opphav
jamfør norrønt byrðingr ‘handelsskip, lastebåt’; av bord (2Tyding og bruk
- etterledd i namn på visse båttypar;i ord som fembøring
- person frå den staden som førsteleddet nemner;i ord som askerbøring og røykenbøring