Avansert søk

13 treff

Nynorskordboka 13 oppslagsord

ørliten

adjektiv

Opphav

av ør- (1)

Tyding og bruk

overlag liten, særs liten

ørsmå

adjektiv

Opphav

av ør-

Tyding og bruk

svært små;
jamfør ørliten
Døme
  • ørsmå vassdropar;
  • ørsmå detaljar

ørfin

adjektiv

Opphav

av ør-

Tyding og bruk

  1. særs fin;
    Døme
    • den ørfine sanden
  2. særs veik
    Døme
    • ein ørfin raudfarge i kinna
  3. særs nøyaktig
    • brukt som adverb:
      • det var ørfint gjort

ør-

prefiks

Opphav

norrønt ør-

Tyding og bruk

brukt forsterkande;
i ord som ørfin og ørliten

sildrebekk

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

ørliten bekk;

naudliten

adjektiv

Opphav

av naud-

Tyding og bruk

minimal

adjektiv

Opphav

av latin minimus, superlativ av minor ‘mindre’

Tyding og bruk

som har nådd lågmålet for det som er mogleg eller tillate;
minst eller lågast mogleg;
motsett maksimal
Døme
  • vise minimal interesse;
  • båten heldt minimal fart gjennom sundet;
  • sjansane for å vinne er minimale

bekkesikl

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. ørliten sildrande bekk

bekkesig

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

ørliten bekk som sig seint framover;
jamfør sig (2)

diminutiv 2

adjektiv

Opphav

av latin diminuere ‘minske’

Tyding og bruk

som minskar;
særs liten, ørliten