Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 195 oppslagsord

messingblåseinstrument

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

røyrforma musikkinstrument av metall, oftast messing (1), som gjev lyd når musikaren bles gjennom eit munnstykke (1) av metall;
jamfør messing (2)

metallurgi

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk metallurgein ‘drive ei gruve’, av metallon, og ergon ‘arbeide’; jamfør metall

Tyding og bruk

lære om utvinning av metall or malm, tilarbeiding av metalla og om eigenskapane til metall;
framstilling og tilarbeiding av metall

metallisere

metallisera

verb

Opphav

frå fransk

Tyding og bruk

kle ei overflate med eit lag metall (ved sprøyting)

metalloid

substantiv inkjekjønn

Uttale

metalo-iˊd

Opphav

jamfør -id (2

Tyding og bruk

  1. eldre nemning for ikkje-metall
  2. eldre nemning for halvmetall

metallsøkjar, metallsøkar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

instrument som reagerer når det kjem i nærleiken av metall;

metalldetektor

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

instrument som reagerer når det kjem i nærleiken av metall, til dømes brukt i malmleiting;
jamfør detektor (1)

metallografi

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør -grafi (1

Tyding og bruk

lære om strukturen til metall og legeringar

messing

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt mersing, messing

Tyding og bruk

  1. legering av kopar og sink
    Døme
    • dørbeslag av messing
  2. samnemning for blåseinstrument av metall i eit orkester

Faste uttrykk

  • blanke messingen
    nakne huda (på folk)

plakk 1

substantiv hankjønn

Opphav

av fransk plaque ‘plate, småmynt’

Tyding og bruk

  1. tynn plate av metall
  2. flekkliknande utslett i huda

hovel

substantiv hokjønn

Opphav

av norrønt hefja ‘heve’

Tyding og bruk

i veving: tråd eller snor av metall, glas eller bomull brukt til å heve og senke renninga (2 som er tredd gjennom eit auge på midten