Avansert søk

9 treff

Bokmålsordboka 4 oppslagsord

geitebukk

substantiv hankjønn

Opphav

av geit og bukk (1

Betydning og bruk

hanndyr av geit (1)

kaprifol, kaprifolium

substantiv hankjønn

Opphav

fra middelalderlatin; av latin caper ‘geitebukk’ og folium ‘blad’

Betydning og bruk

slyngende og velluktende klatreplante i kaprifolfamilien;
Lonicera caprifolium

kabriolet

substantiv hankjønn

Uttale

kabrioleˊ

Opphav

av fransk cabriolet, diminutiv av cabriole ‘bukkesprang’; av latin caper ‘geitebukk’

Betydning og bruk

  1. bil med kalesje eller metalltak som en kan slå ned
  2. om eldre forhold: lett vogn med to hjul og kalesje, trukket av én hest

bukkesprang

substantiv intetkjønn

Betydning og bruk

  1. sprang som en geitebukk gjør
  2. sprang en hest gjør på stedet med krumming av ryggen og senking av hode
    Eksempel
    • hesten tok bukkesprang
  3. i overført betydning: overraskende hending eller utvikling
    Eksempel
    • et teknologisk bukkesprang

Nynorskordboka 5 oppslagsord

geitebukk

substantiv hankjønn

Opphav

av geit og bukk (1

Tyding og bruk

hanndyr av geit (1)

kaprifol, kaprifolium

substantiv hankjønn

Opphav

frå mellomalderlatin; av latin caper ‘geitebukk’ og folium ‘blad’

Tyding og bruk

slyngjande og godangande klatreplante av kaprifolfamilien;
Lonicera caprifolium

kabriolet

substantiv hankjønn

Uttale

kabrioleˊ

Opphav

av fransk cabriolet, diminutiv av cabriole ‘bukkesprang’; av latin caper ‘geitebukk’

Tyding og bruk

  1. bil med kalesje eller metalltak som ein kan slå ned
  2. om eldre forhold: lett vogn med to hjul og kalesje, trekt av éin hest

bukkesprang

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. sprang som ein geitebukk gjer
  2. sprang ein hest gjer på staden med krumming av ryggen og senking av hovudet
    Døme
    • hesten tok bukkesprang
  3. i overført tyding: overraskande hending eller utvikling
    Døme
    • krumspring og bukkesprang høyrer politikken til

tragedie

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk truleg av tragos ‘geitebukk’ og ode ‘song’

Tyding og bruk

  1. drama der personar går til grunne på grunn av uløyselege karakterkonfliktar, lagnadsbundne liv eller liknande;
    klassisk, litterært (dramatisk) verk med trist innhald og sørgjeleg slutt;
    motsett komedie (1)
    Døme
    • gresk tragedie;
    • ein tragedie av Racine;
    • helten, heltinna i ein tragedie
  2. i antikken: gresk festspel som handla om gudane og vart framført av kor
  3. Døme
    • tragedien skjedde på den såpeglatte vegen
    • uheldig utvikling, ulykkeleg periode
      • opphaldet hans i utlandet vart ein einaste tragedie